Panelsamtal om säl, skarv och fisk

Tvärforum 16 september 2025

Höstens första Tvärforum för säl och skarv ägnades till stor del av ett panelsamtal med fyra inbjudna experter, som tillsammans gav en bred och även historisk överblick för läget med säl, skarv och fisk.

Panelsamtal

Vi testade denna gång ett nytt upplägg för Tvärforum. För att ge tid till de fyra inbjudna experterna fick de spela in varsin presentation i förväg, som det gavs tid och möjlighet att kika på.

Inspelningarna hittar du på projektets Youtube-kanal

Gustaf Almqvist, projektledare för pilotområde Stockholms skärgård ledde panelsamtalet. De fyra experterna bidrog med olika perspektiv.

• Daniel Bengtsson, disputerad ekolog och fågelskyddsansvarig på BirdLife Sverige
• Karin Hårding, Göteborgs universitet, expert på de tre sälarterna och deras utbredning
• Henrik Svedäng, Stockholms universitet och Havsmiljöinstitutet, säl kopplat till fisk, särskilt strömming
• Ulf Bergström, Sveriges lantbruksuniversitet, sälars och skarvars påverkan på kustfisk

Arter med olika utbredning och beteende

Den första frågeställningen som panelen fick ta sig an handlade om tendensen att slå ihop säl och skarv, och därmed utgå ifrån att de har liknande påverkan som predatorer. Kan detta innebära en förenkling som blir missvisande?

Svaren antyder att det nog är så, att detta sätt att klumpa ihop säl och skarv kan vara ett problem. Det handlar inte bara om att det är marina däggdjur som blandas ihop med fåglar, utan också om att de tre sälarterna skiljer sig åt. När det gäller födoval äter skarven fler mindre fiskar, som storspigg, medan sälen äter större. De olika arterna har olika roller i ekosystemet och deras födoval regleras av en rad olika miljöfaktorer. Det är därför viktigt att hålla isär arterna i förvaltningen.

Under samtalet nämns vikten av att lyfta fram den trofiska strukturen i havet och se på helheten. Balans i den trofiska strukturen är viktigt för kolinbindning och många andra processer.

Att separera arter är viktigt, men också geografisk utbredning. Åtgärder bör sättas in lokalt, där problemen som uppstår i dynamiken mellan skarv, säl och fisk är tydliga.

Samtalet kommer in på fisk och fiske och hur sillens förekomst har varierat under olika perioder. Strömming och sill i Östersjön har inte samma periodicitet som i Västerhavet. I Österjön har ett omfattande fiske bedrivits historiskt, vilket har varit viktigt för ekonomin. Samtidigt med fisket har det funnits stora sälpopulationer. Till exempel i början av 1900-talet fanns det mycket sill och ett starkt sälbestånd i Östersjön.

En av de centrala frågorna är hur stor betydelse sälen har för storleken på fiskbestånden. Under panelsamtalet kommer utflyttningen av trålgränsen upp, som intressant att följa upp. Flera bekräftar att man sett betydande lekaktivitet i skärgården denna sommar, vilket tyder på en klar återhämtning för vissa fiskarter, som till exempel gädda.

En av kärnfrågorna för förvaltningen är hur storleken av sälpopulationerna ska regleras ? De olika arterna har olika födopreferenser och har olika lätt att tillfredsställa sitt näringsbehov. Vikaresälarna i Bottniska viken verkar inte lida brist på föda, och de är bra på att äta det som finns. Det kan vara spigg och ishavsgråsugga till exempel, men också strömming. Deras status regleras snarare av tillgången till bra is. Det är generellt så att långlivade djur har möjlighet att klara ett år med dålig reproduktion. De får max en unge per år och denna kan utebli något år. Knubbsälen på västkusten minskar långsamt men signifikant. Deras energibudget är tight.

Panelen konstaterar att sälarna nu tenderar att påträffas närmare kusten. Där man samtidigt ser vikande bestånd av kustfisk. Man har kunnat se att ökad förekomst av gädda och abborre syns i områden där det är färre sälar, eller där sälskrämmor finns. Man har lagt märke till att gäddan blir försiktig när gråsäl finns i närheten. Den “kryper in i vassen”. Man har sett detta även i provfisken, att gäddan finns på andra ställen idag, långt inne i vassarna. Med sälskrämmor ändrar sig detta beteende väldigt snabbt. Komplettering från en av panelexperterna: “Gråsälarna i Stockholms skärgård kan vara besvärliga under leken för gädda, och kan ta gäddor ur garn, även om gädda inte är en typisk födoorganism för gråsälar större delen av året”.

Det kvarstår många frågor kring hur stor påverkan sälen egentligen har på lokala kustfiskbestånd, och hur lokal den är? Vi får veta att hungriga sälar är mer benägna att söka föda längre in i skärgården, och att detta är exempel på en beteendeförändring hos sälarna.

Kaskadeffekter i ekosystemet

Kustfiskforskarna har märkt att när gäddan minskar eller försvinner blir spiggen mindre försiktig. Detta leder till kaskadeffekter i hela ekosystemet. De konstaterar att vi har förlorat lokala bestånd av kustfisk i halva skärgården längs kusten från Stockholm och norrut. Alla predatorer är viktiga här och de bedöms ha en stor påverkan.

Samtalet glider över till att handla om skillnader mellan skarv och säl när det gäller predation ute till havs. Det sägs att predation från säl och skarv är större än fisket vid kusten. Är det då fisket eller sälen och skarven som bör regleras?

Ett lokalt eller generellt problem?

En synpunkt från panelen är att fisket måste regleras, särskilt det storskaliga fisket. Det pelagiska fisket påverkas inte av skarv. Reglering av skarv ska vara kustnära där det finns en uppenbar risk för påverkan. Utan att man samtidigt sätter in andra åtgärder för att gynna hotade fiskpopulationer är risken stor att skyddsjakten blir tämligen verkningslös.

En kommentar i chatten vittnar om att det finns de som vill se att åtgärder sätts in brett:
“Avgränsningen till specifika områden leder debatten helt fel. Det finns annat än gäddvikar i Östersjön. När det gäller skador på yrkesfisket är den enorm och generell. I Östersjön finns det nu lika många heltidsfiskande kustyrkesfiskare att man kan räkna dem på fingrarna. ”Svenska” gråsälar äter lika mycket på en vecka som kustfisket landar på ett år. Fångsten skiljer sig inte så mycket vare sig i arter som i storlek av vad sälarna äter. Vad hjälper det att peka ut områden med mer skador? Längs västkusten finns knappt inget kustfiske efter lokal fisk annat än det sk läppefisket och där är skadorna stora hela sträckan. Arter som torsk eller ål är påverkan av både gråsäl, knubbsäl och skarv lika stor längs hela kusten och kräver minskning generellt av alla predatorerna. Att skjuta bort några tiotal knubbsälar i 8-fjordar hjälper nog inte.”

En av personerna i panelen säger att predatorerna (säl och skarv) står för tio gånger större uttag av bestånden än fisket (både yrkes- och fritidsfisket). Det gäller abborre och gädda i centrala Östersjön, kuststräckan Kalmar-Uppland ungefär. Andra i panelen ifrågasätter denna beräkning, då underlaget för sälarnas och skarvarnas diet och uttag är begränsat och påvisar stora variationer, både i tid och rum. Flera framför att det behövs åtgärder för att minska fisketrycket och för att stärka bestånden. För att söka orsaker till problemen för fisket måste vi reglera trycket/predationseffekterna från säl och skarv. Framför allt i områden som är extra känsliga. Men det behöver inte vara jakt, utan kan också vara skrämselmetoder. Man ska dock vara medveten om risken att man bara skrämmer dem till andra platser, där de kan ställa till andra problem. Bäst för balansen är om det finns mer mat längre ut i skärgården, så att sälarna söker sig dit.

Sillens viktiga roll

En fråga till panelen är då hur mycket sill det skulle det behövas för att sälen skulle välja att flytta ut?

Ett svar är att om vi tillåter sillen att tillväxa är det bra för kustekosystemet. Man har på sätt och vis kortslutit ekosystemet när sillbestånden är så låga. Med trålutflyttningsexperimentet, och om det permanentas, har vi i alla fall skapat en möjlighet att tillståndet i skärgården förbättras.

Panelen reflekterar över att spiggens påverkan på kustmiljön och hela ekosystemet inte verkar lika kontroversiell som sälens och skarvens. Varför behandlas olika djurarter olika? Är det för att det är olika högt stående djur? Kan det bero på att skarven sticker mer i ögonen på människor och anses vara en stark konkurrent när det gäller rätten till fisken. “Man kan tycka att den får utstå ett oproportionerligt starkt hat.”

Om det finns en grupp människor som skulle kunna kallas säl- och skarv-kramare, så finns det inte lika många spiggkramare. Det är mycket känslor involverade, inte minst när det gäller djur som syns ovanför vattenytan.

Det konstateras att det är svårt att göra bra studier. Man testar att plocka bort trycket från fiske genom fiskefria områden för att se vad som händer. Men forskningen är inte entydig, eftersom det är så mycket som spelar in. Det framkommer från panelen att vår kunskap om kustekosystemen är långt ifrån fullständig. Spiggens dynamik är svårbegriplig. Vi bör kanske inte vara så säkra på vad som är orsak och verkan här. Tänk bara på vad lite vi vet om strömmingens populationsstruktur. Det finns skäl att vara ödmjuk.

Vi får bekräftat att arterna har förekommit i stor mängd samtidigt. Under 1800-talet levde många på fisket. Samtidigt fanns det mycket säl. Strömmingen var basen för hela kustekosystemet, och för fisket. Man landade mycket fisk. SCB har landningsuppgifter från 1914 och framåt.

Exemplet 8+fjordar kommer upp, där man testat att hålla ett område helt fritt från fiske. Det finns fler exempel på när man plockar bort tryck på ett fiskbestånd och det ändå inte blir bättre. Skarven kan ha en roll där, men det är inte givet. En av forskarna påminner om att återkolonisering av utfiskade bestånd går mycket långsamt. Det har man sett på flera håll.

Vid den årliga räkningen av sälar som ingår i miljöövervakningen syns en signifikant trend med färre räknade knubbsälar längs västkusten. Men vad säger egentligen resultaten av räknade sälar? Det handlar om ett index. Knubbsälar räknas under pälsbytet. För att pälsen ska växa ut behöver de ligga på land, därför ligger de uppe i augusti. Det är alltså ren fysiologi som gör att de behöver vara på land. Vid sälinventeringen används ett medeltal av tre olika räkningar. Antalet knubbsälsungar har även minskat i en referenspunkt på Koster.

Det framkommer i samtalet att även storleksfördelningen kopplat till predationen är viktig. Sälen äter inte de stora torskarna, som bidrar till stor reproduktion. Men en kommentar från en av deltagarna påminner om att det skulle kunna vara så att sälen inte äter huvudena, liksom att vissa sälar observerats inte äta större gäddors huvuden, och därför kommer dessa inte med i dataunderlaget för dietanalys.

Hur är läget för gråsäl i Rigabukten och hur påverkar sälgen sillbeståndet där? Jo, sälarna simmar över hela Östersjön, även till Rigabukten. Strömmingsbeståndet i Rigabukten är en framgångssaga. Där finns även gott om gråsälskolonier. Det visar att strömming kan samexistera med stora sälbestånd.

Återigen leder samtalet in på vikten av att ha det lokala kustfiskperspektivet. Tappar vi det lokala perspektivet riskerar vi att förlora mycket. Spiggen kan slå ut lokala rovfiskbestånd. Minskad mängd predatorer i form av rovfiskar är sannolikt en av orsakerna till att spiggen ökar. Det verkar finnas ett konkurrensförhållande mellan spigg och strömming. En minskad förekomst av stor strömming har lett till ökad mängd spigg. Strömmingen fyller därför en roll som rovfisk i Östersjön.

När det gäller påverkan från säl och skarv blir slutordet att vi behöver vi i områden minska predationstrycket i vissa området för att se vilka effekter det får. Detta ses som ett viktigt steg för att komma vidare. För att kunna utvärdera blir det då viktigt att noggrant följa upp och utvärdera resultaten.

---

Kompletteringar från panelen i efterhand

Fråga från deltagare i tvärforum till panelen: Skulle det gå att härleda skarvens snabba populationsökning till nuvarande betingelser i fisksamhället? Dvs lite stor fisk i utsjön, och främst mindre fisk såsom storspigg.

Svar från Daniel Bengtsson, BirdLife:  

– Eftersom skarven i princip enbart äter fisk så borde det definitivt gå att härleda dess ökning till nuvarande betingelser i fisksamhällena. Enkelt uttryckt förklaras skarvens ökning i Sverige främst av god tillgång på fisk. Problemet är dock att vi saknar kunskap om och uppföljning av fiskbeståndens koppling till skarvpopulationens utveckling. Det tycks också saknas tydliga svar på frågan hur nuvarande situation (mycket fisk som skarven kan livnära sig på, men betydligt mindre av den sortens fisk som vi människor uppskattar) har uppkommit, och hur vi lämpligast får en mer önskvärd utveckling (för oss människor) framöver.

Ytterligare komplettering från Daniel, som också besvarar en annan fråga, nämligen: Om jakten på skarv bara ska ske lokalt kommer då inte skarvarna att flytta till andra områden där jakt inte sker?

– En omfattande utredning på EU-nivå bekräftar omfattande flyttning och ”omdistribuering” av skarv, och att skyddsjakt – åtminstone i vissa fall – förstärker effekterna. Sammanställningen slår också fast att endast lokal ”bekämpning” uppfyller sådan effektivitet som krävs för att motivera/legitimera skyddsjakt. Det saknas alltså såväl juridiskt som vetenskapligt och etiskt stöd för (rumsligt) storskaliga skyddsjaktsinsatser som täcker hela län, länder, eller kontinenter.

Komplettering från Karin Hårding, angående sälens konsumtion av stora fiskar, och här specifikt gädda:

– Jag tycker det är intressant och viktigt att vissa specialiserade gråsälar kan gå in i gäddvikar och predera på gäddor som leker. Jag håller med om att det kan föranleda åtgärd med sälskrämma eller lokal jakt. Det jag vänder mig mot är att extrapolera det antalet gäddor till alla årets dagar och till ett stort antal gråsäälar. De har enorm variation i födoval över året. Gädda är mycket ovanlig mat för sälar sett över året. Alla sälforskare som studerat diet är tveksamma till extrapoleringen. Gädda rör sig också ofta i vegetation och sälar jagar på öppna bottnar.

Karin Hårding fortsätter, gällande predationstryck från säl och skarv i känsliga fiskområden som de runt Orust och Tjörn:

– Knubbsälarna i 8-fjordar äter säkert gärna torsk – om det finns någon. Men de äter fiskarter i proportion till vad som är vanligast, och tillgängligt för stunden. Våra nya studier på tusentals otolither visar på mycket få torskar i dieten i Kosterhavet. De äter främst tobis, glyskolja, vitling, blåvitling, och dessutom andra torskfiskar som är svåra att särskilja på otoliterna (kolja, lyrtorsk, gråsej). Dock kan vi särskilja torsk Gadus morhua från andra torskfiskar i dieten, genom att analysera spillningsprover från vilda sälar. 

Kompletterande inlägg från Ulf Bergström:

– Eftersom det alltid kommer att finnas betydande osäkerheter i uttaget av fisk från sälar och skarv i tid och rum, så tror jag, för att komma vidare i diskussionen om predationens påverkan på fiskbestånden att vi behöver nyttja den förvaltning som är på gång nu som experiment, där vi i vissa områden minskar predationstrycket och följer vad som händer med bestånden. Motsvarande arbete med fiskefria områden har gjort att vi kunnat komma vidare i en tidigare likartad diskussion om fiskets effekter på kustfiskbestånden.

Ulf Bergström fortsätter: Gällande frågan ifall fisket eller sälens och skarvens påverkan bör regleras, så skulle jag säga att det för gädda och abborre behövs både och i vissa områden. Fisket har vi redan reglerat hårt och fått ner fisketrycket substantiellt, och ändå fortsätter bestånden minska. Utvecklingen ser förstås olika ut mellan områden, men generellt har stora minskningar skett de senaste tjugo åren.

Komplettering i vidare läsning från Ulf Bergström:
Resultat från två studier med fokus på strömmingens roll som rovfisk: https://www.slu.se/nyheter/2024/12/rovstrommingen–en-unik-fisk-i-ostersjons-ekosystem/

Henrik Svedäng påminner:

– Kom ihåg att predator-bytesdjur-system fungerar helt annorlunda i jämförelse med människans fiske. Människan agerar på en marknad, vilket innebär att om något (ex fisk) blir sällsynt kan priset öka drastiskt och därmed incitamentet för att öka fiskeansträngningen. För predatorer är det precis tvärtom. Ökad [energetisk] kostnad för att hitta ett visst byte gör att en predator byter födodjur. Predator-bytesdjur har utvecklats under miljontals år, de är anpassade till varandra. 

---

Bakgrund:
Säl och skarv spelar en viktig roll i den ekosystembaserade havsförvaltningen. Därför har vi skapat ett tvärforum över regionsgränser för att stärka samarbetet och möjligheten att tillsammans jobba med förvaltningen. Här kan vi lära av varandra och aktivt bidra till en effektiv och fungerande förvaltning.